De flesta partier håller inte vad de lovar direkt. De lovar en massa saker, har sina fina punkter för att folk ska rösta på dem. Tar upp frågor för att få röster. Lindar in sina hårda, äckliga ord i vänliga ord och bomull.
Att ha ett system som bygger på att folket i hopp om förändring/förbättring väljer nya ledare är idiotiskt. Bara för att vi får nya personer till makten betyder det inte att det förändrar särskilt mycket.
Dessutom så heter det "folkmakt". Det benämns som att folket får vara med och bestämma. Men jag då? Jag är inte fyllda 18 år men jag är insatt. Men jag får inte vara med och bestämma. Det är inte okej någonstans. Jag blir inte mer människa dagen jag fyller arton jämfört med vad jag var dagen innan. Jag är fortfarande jag. Det tycker jag, men inte de.

Jag är starkt emot Sverigedemokraterna. Jag har en fungerande hjärna och ett hjärta som inte är gjort av sten.
Som ni kanske sett så är rubriken "Sverigedemokraternas invandringspolitik". De har verkligen lindat in den i vänliga och rundgående ord samt bomull något otroligt.
Men vi kan gå igenom det hur som.

Jag har läst på deras hemsida. Här:
http://www2.sverigedemokraterna.se/var-politik/invandringspolitik/

En rad som specifikt fastnade var
"Flyktingpolitiken skall annars primärt vara inriktad på att hjälpa flyktingar på plats, i krisområdenas närhet."
~
Sverigedemokraterna vill alltså om jag förstått det rätt lägga resurser på att hjälpa flyktingar på plats, kanske typ i deras hemland där det kanske är krig eller brist på någonting.
Tänk er att det är krig i Syren där du bor. Det bombas och sådant. Du har förlorat din pappa för hans arbetsplats blev terroriserad. Din lillebror blev skjuten i skolan. Du har din lillasyster och din mamma kvar. Ni vill fly för här går det inte att leva. Ni vill fly till ett land där det inte är så farligt, där ni kan få nya liv, börja om. Här är det svält och vattenbrist. Antingen så dör människor av svält eller så blir de mördade. Men de säkra länderna vill inte ta er dit, ni släpps inte in där. Istället skickar de hit sjuksköterskor, mat och vatten. USA kommer hit och bombar mot de som krigar. De krigar mot krig. Som att äta för att en är mätt eller att ha sex för att bli oskuld.
Jag försöker tänka mig in i hur det skulle vara. Jag sitter här, i fredliga lilla Sverige. Visst, det går rasister på gatorna och jag är kvinna och förväntas vara tyst och snäll. Men jag har min familj, mina vänner, tak över huvudet, mat på tallriken. Det är svårt för mig att föreställa mig hur det skulle vara om Sverige var i krig. Näst intill omöjligt.

Vi övergår till nästa del som fångade mitt intresse.
"Att av ekonomiska skäl tvingas stanna i ett land där man inte trivs och inte vill leva är destruktivt för såväl landet som för den enskilde individen. Ett aktivt och generöst stöd skall därför ges till de invandrare som önskar återvända till sina hemländer."
~
De skriver det alltså som jag uppfattar att invandrare, efter att det blivit lugnare i deras länder OM de vill ska kunna återvända till där de kommer från.
Det tror jag inte ett ord av. Redan nu så skickas många nekade asylsökande hem till sina länder mot sin vilja. Till platser som de knappt minns för att de var så små/det var så länge sedan. Platser där de till skillnad från Sverige inte känner någon alls och inte känner sig trygga. De har kanske bekanta här i Sverige, de kanske till och med har jobb.


~~~

Okej vi lämnar det här för det gör mig upprörd.

Var fjärde/femte person över 18 här som jag bor ungefär har röstat på SD. Var femte jag ser som röstat. Var femte person är antingen blind för lögner eller främlingsfientlig. Var femte person är emot
Usch.


Jag läste vidare lite. Här:
http://www2.sverigedemokraterna.se/atgardsprogram-kvinnors-trygghet/

Det är alltså ett "Åtgärdsprogram för kvinnors trygghet"

Det enda som kommer fram är att de vill förlänga och höja straffen för t.ex våldtäkt. De vill höja skadeståndet till offren och de vill förlänga fängelsestraffen antar jag.
De verkar inte ens som att de är särskilt emot att Sverige är det land som har näst mest våldtäktsfall i hela världen. De vill helt enkelt bara förlänga straffen och höja brottsoffrets skadestånd.
Dels så tror de alltså att en våldtäkt blir lättare att hantera för att en får pengar? Att det gör mindre ont, att skammen är mindre?
De tror även på fängelsestraff. Att bestraffa någon för att de gjort något fel. Som att slå sitt barn när det gjort något fel. Nej. Jag anser personligen att fel bör lösas med vänlighet och vård. Att låsa in någon gör dem inte bättre, snarare tvärt om.

Dessutom hur som så är svensk juridik rent åt helvete. Särskilt vid sexuella övergrepp.
En bok jag läst som berört och öppnat mina ögon är "Flickan och skulden" skriven av Katarina Wennstam.
Wennstam har då dokumenterat och funderat över ett flertal rättegångar om sexuella övergrepp. Hur massor har lagts ner, hur våldtäkterna i princip skyllts på kvinnorna för att de varit lättklädda, alkoholpåverkade eller haft tidigare sexuella erfarenheter.
På en rättegång om ett sexuellt övergrepp kan offret (som då vid de allra flesta fall är en kvinna) på riktigt frågas om vad hen hade på sig, om hen druckit alkohol eller detaljerat hur dennes tidigare sexuella erfarenheter varit. Det kan bryta ned ett offer ännu mer.

Även om straffen för våldtäkt skärps så blir då inte rätten bättre angående det bara för det.

Som liten fick jag någon slags oidentifierbart utslag på främre delen av mitt pekfinger. På vänster sida precis i den sista böjbarheten innan fingrets slut.
Jag kände mig generad över det av någon anledning och höll därför alltid de böjt och min tumme över själva utslaget.
Det var där i typ flera månader.
Sedan bestämde jag mig för att göra mig av med det så jag tryckte helt enkelt sönder det med en nål. Och det blev inte ens infekterat. Success.
Sedan var jag ju barn och hade väldigt vild fantasi.
Du vet, barn är oftast inte rädda för saker de borde vara rädda för utan saker som deras undermedvetna kommit upp med.
Som monster i garderober eller under sängar.
Vad jag fick för mig var att ärret efter utslaget, som då var som en liten buckla (och fortfarande är) var att det var en sändare av något slag. Som alltså sände ut signaler till någon, vars enda mål var att hitta mig och döda mig. Och när jag höll över ärret så stannade den eller det upp för stunden, pausade. Och därför fick jag då längre tid på mig att leva.
Jag höll med tummen över ärret efter utslaget jämt och ständigt, alltid.
Men sen så blev jag äldre och mer förståndig och slutade att tro på det.
Men någonstans, antagligen i mitt undermedvetna bevarades det och därför, när jag känner mig hotad på något sätt, helt enkelt skrämd så håller jag alltid över ärret efter utslaget på min högra hands pekfinger.

Okej detta var antagligen inte intressant någonstans men jaja..

Så. Jag fyllde år igår och jag vet inte.. jag började tänka. Jag tänker mycket, på allt och inget.
Jag började tänka på mitt liv. Av alla varelsers liv så tänkte jag på mitt. För det är bara mitt. Jag är den enda som vet alla detaljer i det. För det är mitt, endast mitt. Visst finns det de jag delar stora delar av det med men som just nu är det ingen annan här som är vittne till vad jag gör. Jag har bara levt i femton år och en dag.
Jag tänkte på allt jag varit med om, alla platser jag varit på. Jag fick nog inte fram allt då jag har en del negativa minnen som jag begravt för att skydda mig själv.

Jag drömde även inatt. Det händer inte ofta att jag kommer ihåg drömmar men den från inatt kommer jag ihåg väldigt starkt även fast det gått några timmar sedan jag väcktes från den.
Det var en väldigt hemsk och verklig dröm. Jag är rätt dålig på det här med att få ut tankar, känslor och bilder i ord men jag kan i vart fall göra ett försök.
Det var några män i 20-25-års åldern någonting. Kanske 2 eller 3, det minns jag inte exakt. Jag satt lutad mot en mur som inte finns på riktigt utanför skolan och de kom fram till mig. De hade med sig ett par tjejer som de såg som sexuella objekt och de gick fram och tillbaka. Det var väldigt obehagligt så jag sprang jag till busshållplatsen. Jag minns inte exakt vad det var jag tänkte men det var något i stil med "Det här måste jag twittra om sedan" Sen kom bussen och jag satte mig där. Och sedan vaknade jag.
Jag vet inte varför jag kommer ihåg denna dröm av alla jag drömt eller varför den var så verklig men nu blev det så helt enkelt.


Åh just det, detta är mitt första blogginlägg här. Detta hoppas jag blir en mer seriös blogg. Om allt och ingenting fast ändå mest om mig, mina tankar och åsikter.
Läsare är inte något jag bryr mig om. Visst skulle det väl vara trevligt om andra än jag själv uppskattar vad jag gör. Men det viktiga är ändå att jag själv gör det.
Jag är ingen utbildad person, jag har inte ens gått klart grundskolan. Jag vet inte heller någonting om att skriva. Men jag gör det på mitt sätt och för mig är det bra nog.

Någon ordentlig beskrivning av mig orkar jag nog inte direkt med. Men vi kan ta en snabbis.
Jag är 15 och född i en kort kropp med blont huvudhår. Senare har det tillkommit en del ärr. Från äventyr och så men även från krig mot mig själv.
Mina föräldrar döpte mig till ett namn och det är inte mycket mer om det. Jag ogillar starkt när folk som har en osexuell fetisch för ovanliga namn typ fangirlar över det då jag inte alls varit delaktig i att välja det och inte tycker att det passar mig.
Min kropp må endast vara 15 år men jag känner mig betydligt äldre.
Jag gillar gamla saker. De flesta skulle nog kalla det för gubb eller tantighet.
Antika objekt så som böcker och tavlor fascinerar mig. Vem har hållit i den här, vem har rört bokens sidor, vem har tagit åt sig av och älskat innehållet så som jag gör nu(förhoppningsvis)? Vem har stått just här och vad tänkte denne då, hur var det på den tiden? Vem har gett sin kropp och själ för den här, vem har givit den allt av sig själv?
Jag gillar de två katterna jag bor med.
Även te, matlagning, musik, blommönster, hösten och allt som har med den att göra i princip, att måla, skriva, läsa, samla, inreda, djur, löv, feminism, filmatiseringar, hallon, mina vänner och familj, storstäder, parker och dofter är saker jag tycker om.
Saker jag ogillar finns det mycket av och jag vill helst hålla just detta inlägg så positivt som möjligt.
Och juste ja, jag är vegetarian men skulle gärna vilja gå över till vegan när/om jag får möjligheten då jag brinner för frågan om djurrätt.
Jag är ganska så politiskt engagerad men inte för mycket. Är sedan en kort tid tillbaka medlem i ett feministiskt ungdomsförbund men har ännu inte vågat gå på ett möte eller event tyvärr.