"You are not a robot, you're lovable, so lovable."
Det är den raden som får mig att fortsätta fungera. Håller ihop mig när stora bitar av mig vill lossna. För jag känner mig så, som en robot och oälskbar. Men så kommer den på i shuffle lite halvt oväntat och drar mig tillbaka till verkligheten.

Jag har varit kär på riktigt 2 gånger under mina dryga 16 år. Båda gångerna hände det bara sådär, utan att jag var riktigt beredd. Helt plötsligt, så bara var jag helt fladdrig och personerna tog upp mer tid i mitt huvud än vad de egentligen var värda.
Jag berättade aldrig för någon av dem. Men jag tror ändå att de båda, på något sätt fått reda på det.
Att komma över, det är motsatsen.
Hela det med att bli kär, det är som en slätt och sedan bara ett stup, rakt ned. Att komma över är att försöka klättra upp nedifrån det jävla stupet.

Igår studerade jag matematik för första gången på ett år. Nio nästan helt felfria uppgifter. Sedan åkte jag till tandläkaren.
För att jag klarade tandläkarbesöket någorlunda belönade jag mig själv med att gå på bokrean på Akademibokhandeln. Hem kom två pocketromaner och en novell skriven som dikter, två små paket som inte väger så mycket just nu men uppskattningsvis bör ge ungefär 15 liter hallonte. Det räcker kanske ett tag. Eller bara en stund. Eller för resten av min evighet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Mitt förra konstprojekt handlar om eller heter ”Änglar”. Det är tre kladdiga, fula akvarellmålningar med olika tolkningar och symboler för änglar. Idén i sig var mycket mycket bra i mitt tycke men hur de utfördes är horribelt. De ha...

  De flesta människor har bröst. Det finns dock undantag så som variationer uppkomna av gener/olyckor/operationer. De bröst som många kvinnor men även andra har, alltså som oftast har mer fett än andra sexualiseras. De är nästan förbjudna. Enligt ...

  Vår relation inleddes som många av mina andra över ett internetforum.  Efter ett tag frågade du rakt ut om jag ville dejta dig. Du gillade mig tydligen, så snabbt. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa bara ja. Sedan träffades vi för ...

  1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då? Viva hate.    2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn? Flygvärdinna, Veterinär, Journalist. Nu ska jag dock bli personlig assistent skulle jag tro. ...

Den enda aktiviteten som inte är livsnödvändig utan endast tidsfördriv som jag klarar av nuförtiden utan ångest är att läsa. Då går det inte att jämföra sig med andra, ingen är bättre än någon annan och en kan inte misslyckas. Jag målar inte läng...