Alla som liknar dig det minsta bakifrån blir till dig.
Deras ansikten, röster är din.
Alla är du.
Jag är livrädd.
Är det du? Eller det?
Vad händer om du ser mig?

Jag mådde så bra innan, kände mig vacker.
Gick med lätta steg.
Sedan sjönk allt totalt.
Jag fick panik, flydde. Gick runt.
Nu är jag här.
Klarar jag mig hela vägen hem eller kommer du se mig innan dess?

Mina ben känns tunga, ja hela kroppen för den delen.
Det känns som att jag väger 4 gånger så mycket som jag gör.
Jag känner mig klumpig, snubblar på kanten till en platta.

Det känns som att jag är gjord av plast, halvt genomskinlig sådan.
Jag känner mig fejk. Inte vald, så som silikonkroppsdelar eller liknande, verkligen inte.
Jag känner mig som ofrivilligt på låtsas. Existerar inte.
Ful, äcklig. Alla dåliga ord jag kan komma på just då.

"Jag hoppas att du tar förnutftet till fånga och begår självmord"
Menade du verkligen det, menar du det fortfarande
Ger hon dig uppdateringar
Vet du fortfarande allt det går att veta utan att känna mig
Jag är rädd.


~